Det är jag som är Madde..

..himlen. Min morfar avled vid halv 7 imorse. Jag var där och det kändes bra. Det kommer att bli en konstig julafton utan honom, men nu är hans lidande slut och det är jag mycket tacksam för.

Åkte ner till Värnamo igår när jag fick reda på hur illa det var. Kom fram vid halv 10 ungefär. Då satt mamma hos morfar och sa att han förmodligen inte skulle överleva natten. Vid 11 kom hennes syster, så Helene och jag har vakat hela natten. Morfar var på relativt gott humör; Han skämtade och pratade en del med mig. Imorse så slutade han helt sonika att andas. Inget dramatiskt och inget lidande. Skönt!

Jag är bara glad över den tid vi har fått tillsammans. Morfar betyder mycket för mig och kommer alltid att finnas i mitt hjärta!