Galet..
Äntligen hemma. Känner mig dock inte speciellt trött just nu, konstigt! Det måste vara något slags kontaktfel i hjärnan som studsar mellan pigg och illtrött. Hoppa att det gnistrar till så att jag somnar som en stock..!
Som sagt (i föregående inlägg) så var natten otroligt jobbig, alla ringde hela tiden. Ibland skulle man vilja dela på sig så att man kan vara på alla rum samtidigt. Men det hade väl naturligtvis inte funkat, det ska inte vara för lätt i livet. Och egentligen, hur vore det om Maddes lilla vänsterarm kom inskuttande till lilla Elsa klockan halv 4 en fredagsmorgon. Jag gissar på: Inte så uppskattat!
Nu kom katten Rasmus också, då kan han få värma mina kalla fötter. Komsikomsi lilla kissen.. :)
Kommentarer
Trackback
